För att synliggöra vad som hände Hagabadet (f.d. Renströmska badanstalten) anno 1903, då det brann, utgick vi från ett gammalt svartvitt foto från tiden. Detta fotograferades av i högupplöst version, för att sedan behandlas i Photoshop. Människorna, som var med i bilden, retuscherades bort och förgrunder, som exempelvis träd, frilades. När detta var klart, importerades bakgrunden in i AfterEffects - och de olika scenerna, som utgjorde drömsekvensen, fastslogs.
I en kall lokal, sent på kvällen, rullade vi ut nästan 10 x 3 meter greenscreen mot en vägg och lika mycket på golvet. Allt belyst enligt konstens alla regler (eller så gott det gick, med den utrustning vi då hade) och därefter var det bara att köra igång. Det gällde att placera kameran ungefär som den stod när ursprungsfotot togs år 1903.
Vi filmade spökscenerna på liknande sätt. Nathalie som spelade spöket fick en sele att ta på sig och över det den trasiga klänningen. Hon hängdes sedan upp en liten bit från golvet. Framför henne placerades en golvfläkt så tyget i klänningen rörde sig. Sedan belös vi henne bakifrån med skärt ljus så hon fick en aura runt sig. Spökets rörelse i bild skapades genom att montera kameran på en dolly. Om en person går från vänster till höger i bild ser man först personen lite snett framifrån till lite snett bakifrån. Hade man enbart i efterhand animerat bilden ser man att något är fel. Kameran lutades 90 grader så vi filmade allt på höjden. Detta för att utnyttja så mycket av bildytan som möjligt. Efteråt i AfterEffects roterades bilden tillbaka 90 grader och förminskades så den passade in mot bakgrunden.På så sätt kunde man eliminera en del artefakter som det hårt komprimerade videomaterialet 7Dn genererade.
Anledningen till att man filmar mot en grön bakgrund, är att den är ett hjälpmedel - för att sedan klippas bort. Det vill säga; i Aftereffects markerar man den gröna ytan och ”säger till” programmet att allt som är grönt istället skall vara genomskinligt, så att bakgrundslagret syns istället. Det krävs en del finjusteringar - men till slut skall det se ut som skådespelaren fanns på plats redan då – år 1903.
När detta arbete var klart, gjordes hela klippet om. Det skall se ut som man hade filmat med en gammal 8-mm-kamera. Studier på plats gjordes på nytt för att kunna återskapa den effekten så långt det är möjligt. Och återigen, jag tycker vi lyckades bra med det.